Idag har vi lagt allt vad tävling heter på is. Vi
tränar sporadiskt och mest för att ha kul & för att hålla liv i de
olika momenten. Upptäckte under vår andra tävling i klass 2 att Tuva
inte kunde hantera tävlingsmiljön (eller mina nerver). Hon kände
ingen trygghet alls och utförde alla moment i flykt. Jag avbröt
tävlingen och gick av planen med ett stort hål i hjärtat. Hur kunde
jag ha varit så korkad och missat alla signaler under tidigare
tävlingar?
När det senare visade sig att det
även påverkade hennes glädje inför agilityn lade vi av helt och
hållet. Kraken förknippade den stora gräsplanen, folket runt omkring
och domaren med vår senaste lydnadstävling och vägrade gå in i
startposition. Tog ett par tävlingar innan skadan var helt
reparerad.
Målet år 2010 är att stärka Tuvas & mitt
självförtroende och göra oss till ett mer sammansvetsat team. Vem
vet, en vacker dag kanske vi lyckas övervinna våra rädslor och ger
oss ut och tävlar igen.
